Ekonomiskt fri Inlägg

144 miljoner kronor imorgon. Så mycket är drömvinsten uppe i. Att drömma är ju aldrig fel även om det finns de som menar att spel är en ”skatt på dumhet”. Det finns många klyschor att ta till. Man måste spela för att vinna till exempel.
Själv lockas jag av möjligheten att vinna åtminstone en miljon. Det skulle inte sitta det minsta fel. Livet skulle inte förändras – jo, en aning – för en miljon är inte tillräckligt mycket pengar.
Visst har jag vunnit på Lotto. Min senaste storvinst var en dryg hundring. I princip fick jag pengarna tillbaka. Men de riktigt stora vinsterna har uteblivit.
En aning inspirerad av Aftonbladets artikel där de listar de nummer som kommit upp minst antal gånger de senaste åren loggade jag in på Svenska Spel. En tidigare vinst fanns kvar på spelkontot så jag satsade i princip alltihop på lotto. Ett minisystem och ett par helt slumpade rader.
Vi får väl se hur det går. Fast vinner jag drömvinsten vet jag inte om jag skulle våga berätta det för någon alls. Jag skulle berätta att jag vunnit för mina närmaste, säga att det var ett par miljoner. Frågan är faktiskt om jag ens skulle berätta för min flickvän att ”nu har jag 144 miljoner på bankkontot”.
Den där livförsäkringen jag tänkt skaffa skulle jag nog låta bli i alla fall.
Andra bloggar om:
ekonomi, frihet, oberoende, ekonomiskt oberoende, drömvinst, lotto.

Jag vill inte bara bli ekonomiskt fri – jag är entreprenör också. Visserligen försörjer jag mig genom en vanlig anställning för stunden, men det ska det bli ändring på.
I dag läste jag en inspirerande artikel om Vahid en man från Iran som vid 22 års ålder hoppade av sina tandläkarstudier i Umeå för att starta en pizzeria. Till skillnad från vanliga pizzabagare var Vahid inte speciellt bra på att baka pizza. Han var bra på affärer och hade en vision om att tjäna pengar.
Det ledde till försök att starta upp en svensk pizzakedja; vilket inte gick så bra. Franschising var fortfarande ett relativt okänt begrepp – det fanns ännu inte en McDonalds i varje hörn av landet. Vahid hade lämnat Iran för att komma till Sverige och lämnade nu Sverige för Indien.
Det har gått 20 år och Vahid har byggt upp sin pizzakedja i Indien. Nu står Sverige på tur.
Mycket inspirerande läsning om en man som vägrar ge upp; en tvättäkta entreprenör.

Läs hela artikeln i DN: Vahid återvänder till Sverige – som pizzakung
Andra bloggar om:
ekonomi, frihet, oberoende, ekonomiskt oberoende, entreprenör, pizza.

En bra grund för att bli ekonomiskt fri är att inte ha några skulder, men om man har många skulder vilka ska man betala först?
Betalningsfria månader brukar förekomma för kortkrediter och liknande. Det kan betyda att du betalar räntan först nästa månad och inte amorterar alls. Det kan vara en räddning om likviditeten (de pengar du kan disponera) är extra låg en månad. Men att helt komma ifrån räntan är i princip omöjligt.
Det finns olika sätta att angripa sina skulder. Genom att amortera mest på den minsta skulden kan man få den att försvinna helt. Även om det rent ekonomiskt inte är det bästa alterantivet kan det vara skönt att ha en långivare mindre att ha att göra med.
Rent ekonomiskt är det bästa att amortera mest på den skuld som har högst ränta först. Har du exempelvis ett Elloskonto får du betalar runt 25% i ränta medan ett bolån har en ränta som bara är en femtedel av den ockerränta Ellos debiterar sina kreditkunder. Personligen har jag precis lagt in månadens räkningar för betalning – lönen har i princip kommit och försvunnit på några timmar – och tagit mig tid att undersöka vad jag betalar i ränta.
Det är knappt 2 000 kr som försvinner till räntor varje månad och en av de största ränteposterna går till en av de mindre skulderna. Jag betalar 3,95% i fast ränta på avbetalningen av min bil men jag betalar drygt 18% i ränta för den utnyttjade krediten på mitt volvokort. Den skulden har dessutom ökat emellanåt för att jag framförallt tankat för mer pengar än jag valt att amortera bort.
Jag har beslutat att prioritera att bli av med skulden för volvokortet. Därför har jag valt att tanka på JET de två senaste gångerna – jag gör tappra (men ibland rätt misslyckade) försök att hålla bilåkande till ett minimum främst av ekonomiska skäl. Det innebär att jag får en faktura som inte går att dela upp utan måste betalas. Samtidigt betalar jag så mycket jag kan på volvokortsskulden och använder kortet mindre. Det kommer att ta ett tag att komma ner till noll – men jag ska dit.
Jakob, som driver en liknande blogg som är väldigt populär, skrev under helgen om amortering och om man borde amortera eller inte. Med en ränta som för billånet på under fyra procent kanske det är bättre att investera pengarna, men om räntan närmar sig tjugo procent är det mycket svårare att göra lönsammare investeringar än att amortera på lånet. Det är en avvägning som vanligt.
Det vore dock väldigt skönt att vara helt skuldfri.
Andra bloggar om:
ekonomi, frihet, oberoende, ekonomiskt oberoende, lån, ränta, amortering.

Kärlek och pengar känns inte som något som brukar gå så bra ihop. Som man brukar det faktiskt bli dyrt att vara kär. Ändå hade Metro under fredagen en artikel om hur en god ekonomi är viktigt för ett bra förhållande.
Visserligen får jag nog hålla med den rådgivare jag hörde på radion i ”Äntligen morgon” om att de viktigaste hörnstenarna i ett förhållande är sex och kommunikation. Med mycket sex och mycket kommunikation har man kommit långt mot ett bra förhållande.
När man lever i ett förhållande där man förmodligen bor tillsammans med sin partner blir förhållandet bättre om man har en god och ordnad ekonomi. Det handlar om att undvika att bråka om pengar.
Lösningen är inte nödvändigtvis bara ett toppjobb och måndslön i sexsiffrigt belopp eller en drömvinst på Lotto. Nyckeln heter planering. En budget. Inga oväntade utgifter och det finns pengar kvar hela månaden.
Det är lätt att bråka om pengar. Faktum är att det var först efter att ha läst artikeln som jag reagerade på att jag varit i den situationen. Det finns många orsaker till att jag separerade från min sambo och tillika mamman till mitt barn; men ett av de största problemen var ekonomin.
Vi bodde i en villa belånad upp till skorsten. Vi hade varsin relativt stor bil. Och min före detta sambo är en ekonomisk idiot. Jag skötte betalningen av räkningar och sammanställde framåt månadsskiftet hur mycket pengar hon skulle ge mig. Vi hade delad ekonomi och delade på de gemensamma utgifterna. Det var inte ovanligt att beloppet hamnade på cirka 9 000 kr.
Eftersom kvinnan i fråga inte heller tycker att det är så roligt att jobba var det sällan hon jobbade alla de timmar som planerats för hennes del. Hon tog ledigt och det var inte jätteovanligt att hon var sjuk några dagar per månad heller. Runt den 25:e kom det kanske 12 000 kr i lön.
När jag tjatat ett par dagar och det verkligen var dags att få iväg betalningarna brukade det sluta med att jag fick 5 000 kr med motiveringen att det var allt hon hade kvar. Samma visa i princip varje månad. Hon kanske hade köpt kläder eller gjort något annat utan att tänka efter först. Det innebar att jag gick runt med en jobbig känsla i magen under ungefär en vecka varje månad när jag inte visste hur mycket – om något alls – hon tänkte betala.
Hade hon kunnat hålla lite i sina pengar är det ändå inte helt omöjligt att saker och ting sett annorlunda ut idag. Om inte annat så hade jag haft mer pengar eftersom jag inte behövt försörja henne trots att hon hade en hyfsad inkomst själv.
Andra bloggar om:
ekonomi, frihet, oberoende, ekonomiskt oberoende, kärlek, budget.

Svenska ungdomar vet inte vad ränta är och klarar inte att jämföra olika lånerbjudanden för att hitta det billigaste. Det är skrämmande och därmed föga förvånande att tusentals ungdomar hamnar hos Kronofogden för obetalda smslån.  
En undersökning bestäld av Danske bank noterade att begreppet ränta var okänt för många ungdomar i norden. Av svenska ungdomar var det sex av tio som svarade fel på frågan. Däremot visade undersökningen glädjande nog att de allra flesta ville ha en ordnad ekonomi. De hade koll på sitt bankkonto och aktade sig för att övertrassera. Totalt svarade 1 600 ungdomar mellan 18 och 19 år.
När det är så illa ställt med begreppet ränta förmodar jag att förståelsen för effektiv ränta är ännu sämre. Effektiv ränta är ett begrepp som används för att jämföra totalkostnaden för lån. Ofta är den effektiva räntan beräknad på den totala lånekostnaden för ett lån på 10 000 kr. I den effektiva räntan ingår aviavgifter och uppläggninsgavgifter.
Det kanske också kan förklara den reklam jag observerat från en pantbank. De lånar ut pengar till en ränta på dryga två procent. Däremot är den effektiva räntan mer än 25 procent. Det låter billigt med runt två procent i ränta, men att låna 10 000 kr av pantbanken i ett år skulle innebära avgifter på mer än 2 500 kr. 
Vad gäller smslånen är frågan om faran är så stor. För att låna måste du ha fast inkomst, du får inte ha betalningsanmärkning och du måste ha betalat tillbaka eventuella tidigare smslån. Visst är den effektiva räntan på en nivå som för tankarna till ocker men maxbeloppet är 3 000 kr. 
Att inte betala innebär att ärendet lämnas över till Kronofogdemyndigheten och om betalning därefter inte sker skyndsamt leder skulden till en betalningsanmärkning. Det är inte roligt om man är 20 år och inte får några fler krediter; men det kanske ändå inte är så farligt.  Även om kostnaden totalt hamnar runt 5 000 kr är det en ganska billig läxa. När de upplevt vad det innebär att inte ta ansvar för sin ekonomi kan man hoppas att de får sig en tankeställare och faktiskt växer upp till ekonomiskt ansvarsfulla vuxna.
Jo, jag kanske låter som en sur gammal gubbe. Kanske känner jag mig så också; men jag är fortfarande under 30 och jag har järnkoll på min ekonomi. 
Läs mer
Sydsvenskan: Unga svenskar sämst på räntor
Andra bloggar om:
ekonomi, frihet, oberoende, ekonomiskt oberoende, lån, ränta, effektiv ränta, smslån, snabblån.

En och en halv miljon kronor. Med lite tur kanske det går att hitta en mindre villa i Stockholms län för det priset – de allra flesta kostar närmare det dubbla eller mer. Men en och en halv miljon skulle innebära ekonomiskt oberoende och ekonomisk frihet.
Jag har gjort ansträngningar för att få ordning på min privatekonomi. Jag har skurit ner allt till lägsta tänkbara nivå och konstaterat att jag kan leva ett drägligt liv för 12 000 kr i månaden – så snart jag gjort något åt mina skulder.
12 000 kr räcker till boende i en trea och en bil. Kanske ingen guldkant på tillvaron, men jag skulle inte behöva jobba för att försörja mig om det kom in 12 000 kr passivt varje månad. Inte sagt att jag har några planer på att sluta jobba, utan snarare på att leva livet.
Filisofin från ”4 hour work week” går ut på att du inte ska vänta på pensionen utan istället se till att du får mer tid över att göra det du vill göra nu; för – handen på hjärtat – är du säker på att du lever till 65 års ålder. Och hur mycket energi har du över då?
Med fondsparande har jag sedan slutet av nittotalet alltid haft en avkastning överstigande tio procent på mitt fondsparande.
Låt oss räkna lite.
12 000 kr i månaden i ett år innebär 144 000 kr.
Inkomst av kapital beskattas med 30 procent, så vi behöver ungefär 200 000 kr i ränteintäkter på ett år.
Om avkastningen är tio procent innebär det att kapitalet behöver vara två miljoner kronor; men om avkastningen är tre-fyra procentenheter högre, säg 14 procent räcker det med en och en halv miljon.
Hur lång tid tar det att spara ihop en och en halv miljon då?
Om den genomsnittliga avkastningen är 14 procent tar det 20 år att spara ihop en och en halv miljon om du sparar en tusenlapp i månaden.
Sparar du istället 2 000 kr per månad tar det ungefär 16 år; eller 3 000 kr i månaden så är du klar på 13 år. Med 5 000 kr per månad tar det tio år.
Tio eller tjugo år är givetvis långsiktigt, men så är det med allt sparande. Om tio år är jag fortfarande inte 40 och om 20 år har jag fortfarande inte fyllt 50 år.
Det enda som grämer mig är att jag inte kommit till insikt tidigare.

Andra bloggar om:
ekonomi, frihet, oberoende, ekonomiskt oberoende, sparande, avkastning, pension.

Det absolut dummaste jag någonsin utsatt min privatekonomi för var att köpa bil.
Jag väntade faktiskt ganska länge med det. Till största delen beror det på att jag väntade ganska länge på att skaffa det lilla körkortet men när jag skulle bli pappa var det dags att ta tag i det hela. Våren 2004 klarade jag såväl teoriprov som uppkörning på första försöket, med viss irritation från dåvarande flickvännen som följd (hon hade nämligen fått försöka flera gånger med såväl teori som praktik). Jag var en lycklig körkortsinnehavare med nästan en månads marginal till 25-årsdagen.
Den första bilen köpte jag dock sommaren innan. Jag vet inte riktigt hur jag övertalades till det, men jag spenderade cirka 10 000 kr (jag är osäker på exakt belopp) på en Volkswagen 1303 S från 70-talet. S stod för sport, men med undantag för att jag nästan körde på bakhjulen vid ett övningskörningstillfälle har jag mycket svårt att förstå vad som skulle vara sportigt med den.
Jag hade haft bilen på sin höjd en vecka när den tvärdog på vägen hem. Den kanske inte trivdes i Väsby, vad vet jag. Vi knuffade och puffade men bilen ville inte starta. Svärfar bogserade hem bilen och bytte diverse delar, tändstift, tändkablar och en massa andra roliga saker. Delarna gick på 1 500 kr, men till slut fungerade bilen igen.
Under en lite längre tur från Stockholm upp mot Dalarna började det plötsligt komma mängder med rök i ventilationen in i passagerarutrymmet. Stopp och undersökning utan att hitta något fel; färden fortsatte problemfritt.
Historien slutade ett drygt år senare med att min far körde bilen till skroten. Jag fick runt tusenlappen. Men den var charmig.
Å andra sidan innebar körkortet att det var dags att skaffa en riktig bil. Det blev en bättre begagnad Volvo V70 T5 för 170 000 kr – där rök i princip hela mitt sparkapital. En stor och rolig motor och toppfart en bra bit över 200 km/h men med bränsleförbrukning därefter. För att inte tala om försäkringspremien. Som 25-åring med nytt körkort ska man inte köra något med mer än 70 hästar; min älskade volvo kostade mig 2 500 kr/mån bara i försäkring.
Service och reparationer för Volvon var inte roligt. Volvokort med 10 000 kr i kredit till att börja med. Service en gång om året och något som gick sönder en gång om året också. Ett motorfel kostade mig 15 000 kr vid ett tillfälle. Det lindrigaste var när gaspedalen gått sönder – det kostade ”bara” 1 500 kr att fixa. Jag amorterade i alla fall någon tusenlapp per månad, men ändå stod man där med mössan i hand och bad om höjd kreditgräns så fort bilen var inlämnad på volvoverkstaden.
Till råga på allt fick jag 70 000 kr för bilen i inbyte efter mindre än två år. Det var sorgligt att bli av med den, men å andra sidan fasade jag för nästa sak som skulle gå sönder. En begagnad bil minskade alltså i värde med 50 000 kr/år; jag hade betalat minst 50 000 kr till i försäkringspremier för att inte tala om bensin, däck och reparationer.
Idag kör jag en Toyota Corolla Stella Touring; ett mer ekonomiskt val, men fortfarande inte billigt. Jag har haft bilen i drygt ett år, sedan den var ny.
Hade jag varit ensamstående utan barn hade jag försökt klara mig utan bil. För att vara realistisk hade jag förmodligen köpt en liten och billig bil. En gammal Suzuki Swift kostar inte mycket i försäkring, drar nästan ingen bensin och kostar inte mycket i inköp. En ny är iofs inte heller så fruktansvärt dyr, men en begagnad för under 20 000 kr räcker långt.
Min dotters säkerhet har dock högsta prioritet. Jag försöker istället att använda bilen så lite som möjligt även om det är svårt. För egen del är det inte så noga, men med henne i bilen vill jag ha en bil som är krocksäker, som alltid startar och där bromsar och liknande system garanterat fungerar.
Men faktum är att en dryg fjärdedel av min månadsinkomst går till bilen.

Andra bloggar om:
ekonomi, frihet, oberoende, ekonomiskt oberoende, bil, personbil.

Den här bloggen kommer att behandla mina tankar och åtgärder på vägen till att bli ekonomiskt fri.
Utgångspunkten är inte lysande men jag får in tillräckligt med pengar för att klara vardagen med nöd och näppe.
Eftersom jag är företagare är den stora bilden lite svår att få ihop. Det finns en kontokredit i min enskilda firma som jag inte kommer att räkna in.
Mina skulder uppgår per slutet av november 2007 till 275 200 kr fördelade enligt nedan:

Mina tillgångar uppgår till cirka 211 430 kr. Det kan vara ytterligare 5 – 10 000 kr på diverse mindre sparkonton. Dessutom finns tillgångar i form av aktier i ett onoterat aktiebolag, som är svåra att värdera och som inte räknas in.

Detta innebär en nettoskuld på 63 770 kr i dagsläget.