Månad: januari 2020

Utgångspunkten är de fonder som finns tillgängliga som kund hos Avanza för att det är där portföljen råkar ligga. Avanza är min favoritbank för investeringar, men poängen är inte vilken bank eller kontotyp som används.

Det finns många fonder och jag har inte gått igenom alla. Jag har inte heller ägnat särskilt stor uppmärksamhet åt inriktning, risk, sharpekvot eller avgifter. Istället har jag gjort ett urval utifrån historisk avkastning. Avanza erbjuder historik för 1 mån, 3 mån, 1 år, 3 år och 5 år. De tio fonder som presterat bäst under någon av dessa tidsperioder får vara med i urvalet.

De fonder som kom med har sedan rangordnats efter avkastning i varje tidsperiod. Den fond som presterat bäst fick nr 1 för tidsperioden, nästa 2 och så vidare.

Utifrån detta erhöll jag fem värden för varje fond. I ett försök att vikta de olika tidsperioderna mot varandra och få en viss tröghet i systemet införde jag dessutom straffpoäng. En fond som inte presterat åtminstone 10% på 3 månader fick 2 straffpoäng. Utveckling mindre än 40% på ett år gav 5 straffpoäng. För en treårsperiod gällde 8 straffpoäng om utvecklingen var lägre än 100% . Sist delades 10 straffpoäng ut för utveckling lägre än 140% eller 5 straffpoäng för utveckling i intervallet 140-159%.

Medelvärdet av rangordningssiffran för varje period och summan av straffpoängen beräknades och de fem fonder som har lägst medelvärde valdes ut.

Fördelningen av kapital är tänkt som 30% för den bästa fonden, 25% för den näst bästa, 20% för den tredje, 15% för den fjärde och 10% för den femte fonden.

Det här är något av ett experiment. En variant på ”momentum”. Tanken är att månadsvis göra om rangordningen och balansera om investeringarna utifrån resultatet.

Resultatet är något av en modellportfölj på riktigt. Det tog ungefär en vecka att sälja av gamla fonder och komma fram till startpunkten. 21 januari var allt på plats och 65 907 kr investerade.

Det är inte en magisk siffra på annat sätt än att det var det beloppet som råkade finnas på kontot sedan tidigare.

En portföljrapport från Avanza visar aktuell fördelning. Jag hade hoppats på att även få fram branschinformation där, men det får man bara för aktier.

Aktuell inriktning tycks, något förenklat, ha blivit 55% i fastighetsbolag och 45% i teknikbolag av olika slag.

3 kommentarer

Fonder är lite tråkiga jämfört med aktier. En aktivt förvaltad fond försöker hantera förändringarna på aktiemarknaden men som ägare av en fondandel har du ingen kontroll. Aktier är snabba och fonder är långsamma. Det tar flera dagar att köpa och sälja en fond.

Jag har förnärvarande fondinvesteringar av tre anledningar. Den kanske tråkigaste anledningen är att jag har pensionskapital som inte får placeras i annat än fonder. Den andra anledningen är att det känslomässigt är lättare att sälja fonder än aktier, så kapital jag förväntas behöva är placerat i fonder. Den tredje anledningen är pengar som tillhör ett aktiebolag där jag bestämt att inte aktivt förvalta kapitalet och därför inte vill betala kostnaden för att hålla ett LEI-nummer aktivt. LEI är ett identifieringsnummer för företag som krävs för aktiehandel och som är förenat med en viss avgift att hålla aktivt.

Bortsett från premiepensionen och tjänstepensioner har jag i huvudsak två fondportföljer. En fondportfölj för mitt bosparande och en för aktiebolaget.

Aktier är roligare för att det händer saker på ett helt annat sätt och i ett annat tempo. Registrerade aktieägare får också gå på bolagstämmor, vilket kan vara både underhållande och intressant. Exempelvis Cloetta brukar bjuda på smakprov från sitt sortiment. Tidigare har jag läst att Clas Ohlson utmärkte sig eftersom de på bolagsstämman delade ut produkter från sitt sortiment. Det räckte med att inneha en aktie och gå på bolagsstämman för att få produkter med ett marknadsvärde om flera hundra kronor.

Men eftersom jag ändå har en del av mina pengar i fonder har jag funderat på hur man får ut största möjliga avkastning utifrån det.

Olika risker

Det finns en allmän syn på investeringsrisk som jag inte riktigt delar. Bakgrunden till det här inlägget är delvis att jag lyssnade på podden ”Rika tillsammans” och avsnittet om ”Bästa fonderna 2020”. Jag blev irriterad. Jag är inte den tilltänkta målgruppen. Känslan är att den podden främst riktar sig till de som inte riktigt vågar investera. Råden bör vara berättigade, särskilt för målgruppen, men vad som är tryggt och säkert för en person är inte nödvändigtvis det för en annan.

Investeringar innebär en risk och det är möjligt att förlora hela det satsade kapitalet. Det är också möjligt att förlora mer än insatsen vid investering i vissa typer av värdepapper, belåning av värdepapper, blankning med mera. Att ha pengarna på ett bankkonto är också riskabelt. De riktiga bankerna omfattas av bankgarantin så poängen är inte att du blir av med alla pengar du har. Poängen är att de flesta bankkonton i dagsläget inte erbjuder någon ränta alls. Jyske bank i Danmark tar till och med ut minusränta om du har för mycket pengar på kontot, men det känner jag inte till att någon svensk bank gör.

Risken är alltså att du sätter in dina pengar på banken och låter dem vara där i tio år. Efter tio år har du fortfarande kvar samma belopp som du satte in men köpkraften är lägre. Inflationen har spelat in. Exempelvis kostade en lunch cirka 50 kr när jag började arbeta på riktigt i slutet av 90-talet. Motsvarande lunch kostar 95-130 kr idag. Om jag sparat pengar motsvarande en lunch 1999 skulle det alltså räcka till en halv lunch idag, 20 år senare.

Min åsikt är alltså att ingen avkastning alls är en risk.

Vidare är min åsikt att en avkastning på mindre än 2% per år inte är tillräckligt bra och också en risk. I lunchexemplet krävs närmare 4% genomsnittlig årsavkastning för att pengar fortfarande ska motsvara en lunch efter 20 år.

Om jag investerar 50 kr vill jag nog ha åtminstone 500 kr efter två decenniers väntan. För att det ska vara möjligt krävs en genomsnittlig årsavkastning på cirka 12,2%. Det är faktiskt strax under den genomsnittliga årsavkastningen för Stockholmsbörsens tre senaste decennier. Indexet OMX30 som brukar användas för att indikera börsens utveckling i sin helhet har nämligen 12,49% i genomsnittlig årsavkastning för perioden 1990-2019.

Två procentenheter är givetvis bättre än ingenting, men visst vore det mer intressant med 12,49%? Den som investerade 10 000 kr 1990 har idag 303 601 kr med en utveckling motsvarande OMX30 medan en trygg och säker indexfond, exempelvis SEB Sverige Indexfond (som de 10 senaste åren haft en genomsnittlig avkastning om 7,57%) hade resulterat i endast 82 993 kr.

Själv har jag svårt att förstå vad som lockar med att investera pengarna i en fond som hade en värdeökning om 3% under 2019 samtidigt som Stockholmsbörsens värdeökning var 25% för samma period. I många fall ligger utvecklingen på de ”säkra” fonderna i paritet med inflationen.

Särskilt när det gäller investeringar på längre sikt anser jag att risken att förlora pengar över tid är mycket liten jämfört med risken att inte få någon egentlig utdelning av det investerade kapitalet för att man försökt undvika risk.

Därutöver är det viktigt att påtala att angiven risk för fonder normalt beräknas utifrån standardavvikelsen – alltså hur stora svängningar det är i fonden. Jag anser att det inte är särskilt relevant för investeringar med lång tidshorisont.

Avgifter

Jag är närmast allergisk mot allt fokus på avgifter. Jag är intresserad av avkastningen. Jag vill ha bästa möjliga avkastning. De låga avgifterna är nästan alltid fonder med låg avkastning.

För den som enbart investerar i indexfonder är avgiften möjligen relevant, men låt oss jämföra två fonder på måfå.

SEB Sverige Indexfond har ändå gått rätt bra med en utveckling om 31,7% på 1 år, men det är långt ifrån de fonder som presterat bäst. Fonden AGI Allianz China A Shares AT USD har haft en utveckling om 69,3% för samma period.

Enligt Morningstar har SEB-fonden en avgift om 0,25% och AGI-fonden en mycket högre avgift om 2,3%.

I siffrorna för senast årets utveckling ska avgifterna förvisso redan vara borträknade. Om man ändå förenklat räknar på vad som hänt med investering om 10 000 kr för ett år sedan ser det ut så här.

SEB-fonden hade växt till 13 170 kr.

AGI-fonden hade växt till 16 930 kr.

Om vi beräknar avgiften utifrån de beloppen blir den 33 kr respektive 389 kr.

Resultatet blir då 3 170 – 33 = 3 137 för SEB och 6 541 kr för AGI.

Således anser jag det befogat att betala en lite högre avgift för en mycket högre avkastning.

Strategi

Det finns många olika strategier, men jag känner inte till någon som faktiskt garanterar hög avkastning över tid förutsatt att man bortser från kraftigt förenklade strategier som ”köp billigt och sälj dyrt”.

Det finns förhållandevis mycket data att tillgå runt fonder. Din bank har säkerligen uppgifter om historisk avkastning enkelt tillgänglig och om inte finns ”alla” fonder listade hos Morningstar. Tyvärr finns det ingen tjänst som visar framtida avkastning. Det hade underlättat väsentligt.

I brist på en sådan tjänst eller magisk kristallkula förefaller ”momentum” vara en bra strategi. Tveksamheten är framförallt vad som händer om marknaden vänder.

Momentum går ut på att du investerar i den eller de fonder som gett högst historisk avkastning. Den stora variationen i tillämpningen är hur man gör utvärderingen och hur ofta man byter.

Jag kommer inom kort beskriva mitt försök att applicera denna teori. Urvalet och fördelning har gjorts och jag väntar på att beställningen ska slutföras hos Avanza.

Tanken är sedan att följa testportföljen, med ett ingångsvärde om cirka 57 000 kr, med månatliga uppdateringar här. Inga insättningar ska göras under perioden.

Detta är mina personliga åsikter och inga rekommendationer. Det är tankar som jag finner intressanta att diskutera och hur jag gjort i det här fallet. Läs mer på sidan ansvarsbegränsning.

Lämna en kommentar