Hösten 2000 hade jag kört tåg i ett år och längtade tillbaks till ett mer intellektuellt utmande jobb. Jag jobbade som webbutvecklare på ett litet företag och surfande ingick i mina arbetsuppgifter.
Då fanns egentligen inget surfande som var privat. Mitt arbete gick ut på att försöka hitta konsultuppdrag och samtidigt hålla mig ajour med omvärlden eftersom uppdragen inte förväntades vara enbart av teknisk natur.
Ett år senare var det tåg igen och där förekom inget surfande på arbetstid alls. Sen följde en tid som entreprenör. Jag byggde upp ett webbhotell och timmarna framför datorn var då – liksom nu – många. Jag surfade en hel del, men det var hela tiden relaterat till arbetet.
Även under min nuvarande anställning, än en gång som utvecklare, förekommer en del surfande på nätet. Visst kanske den timme per vecka jag lägger på att läsa DN, halvtimmen på Wighsnews och kvarten på Aftonbladet inte är speciellt arbetsrealterad. Men mitt övriga ”slösurfande” rör sig om Webmaster Network och blir faktiskt jobbrelaterat.
Det förekommer ofta att jag söker information för att lösa arbetsuppgifter; men det är ju definitivt inte privatsurfande.
Kontentan är nog ändå att jag inte passar in i mallen. Jag tillbringar en stor del av min vakna tid på nätet och surfar många timmar varje dag; men jag passar nog ändå inte in i DN:s artikel som hävdar att en genomsnittlig anställd ägnar en timme om dagen till privatsurfande.
Faktum är att jag vissa helger knappt rör en dator. Det är riktigt skönt att låta bli och abstinensen är faktiskt inte så farlig :).
Andra bloggar om:
ekonomi, frihet, oberoende, ekonomiskt oberoende, arbetstid, surfande.